Förlossningsberättelse

Strax efter att jag skrivit det HÄR inlägget under torsdagen så ringde jag upp förlossningen i Hudiksvall för att fråga dem om råd och hur jag skulle göra. Berättade att jag hade haft värkar sedan tidigt på morgonen med ca 10 minuters mellanrum, samt att slemproppen gått dagarna innan. Barnmorskan som jag då talade med tyckte att vi skulle packa väskan, ta en dusch och sedan åka in. Men att vi inte behövde stressa.

Så strax efter klockan 13:00 satte vi oss i bilen och åkte mot Hudik. På vägen dit började värkarna komma med ca 4 - 5 minuters mellanrum. De kändes och gjorde ont. Men det var inte på värsta viset. Jag kunde andas lungt igenom dem.





14:45
Då blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Vi fick tillgång till ett rum där jag kopplades til CTG och fick göra en undersökning där det visade sig att jag var öppen 3 cm. Hjärljuden låg på 145 slag per minut och allt såg bra och normalt ut.

14:55
I samband med en värk så känner jag hur det blir alldeles blött & varmt i byxorna. Sa till Marcus att jag trodde att vattnet gått. Vi började skratta och kände nog båda två att nu händer det grejer! :) När vi kom in så var jag inställd på att vi skulle få åka hem igen. Men nu kändes det att det verkligen var på gång. Marcus gick ut och hämtade en barnmorska som kom in och kontrollerade mig och kunde konstatera att vattnet hade gått!

Efter det tog jag mig en välbehövlig dusch. Jag fick även sätta på mig den snygga vita sjukhusskjortan :P Kände även att värkarna började tillta i styrka.

16:20
Fick en värk som var helt olika de jag tidigare känt. Blev lite förvånad när den kom så plötsligt och att det gjorde så ont. Riktigt ont! De smärtsamma värkarna började komma tätare och tätare och jag började även spy som en gris. Härligt. Under värkarna satt jag upp på sänkanten och Marcus fick stå framför mig så att jag kunde ta tag i honom varje gång det kom en värk. Barnmorskan tyckte att det var läge att byta till ett förlossningsrum. Så mellan en av värkarna fick jag resa mig upp och gå över till ett annat rum.

Väl därinne blev jag introducerad för min nya bästa vän Herr Lustgas! :P Fick börja med 50/50. Hade varit rädd innan att jag enbart skulle må illa av lustgasen. Men det gjorde jag inte. Den hjälpte verkligen jättebra och tog bort de värsta topparna på alla värkar.

17:00
Då var det dags för en ny undersökning. Då var jag öppen 5 cm, hade riktigt jäkla ont och ville ha EDA. Så barnmorskan började att förbereda för ryggbedövningen och ringde narkosläkaren.

17:45
Fick jag äntligen min ryggbedövning. En bedövning som jag inte förstår hur vissa vill vara utan. Det var verkligen en räddare i nöden! Efter cirka 15 minuter var man som en människa igen och kunde prata som vanligt och sluta vråla in i lustgasmasken :P

18:30
Ryggbedövningen hade som sagt bra verkan, så vid den här tiden var jag så pigg att jag kunde äta middag och sitta upp i sängen och prata och skämta med Marcus. Tror vi fjantade oss en hel del och jag sa åt Marcus att prova lustagsen eftersom man fick så rolig röst utav den. Däremot kände jag inte alls att jag blev "full" av den, eller snurrig så som många har beskrivit det. Däremot blev Marcus mer fnittrig av den :P Värkarna kom här med 2 - 4 minuters mellanrum.

19:00
Även här kom värkarna med 2 - 4 minuters mellanrum och allt såg bra & normalt ut. Vi frågade vår barnmorska om hon trodde att vi skulle få barn innan tolvslaget. Hon svarade att hon inte ville ge oss några falska förhoppningar men att chansen definitivt var stor att vi skulle bli föräldrar inom någon timme. Fick sätta mig på en pilatesboll.





20:13
Barnmorskan ringde Dr Ludwig som var överläkare där på förlossningen eftersom värkarna glesnat ut till 3 stycken var 10:e minut. Följer dock actionline men Dr Ludwig ordinerar värkstimulerande dropp som jag får. Är nu öppen 8 cm.

22:00
Värkarna kommer med 2 - 3 minuters mellanrum. Jag får lägga mig på sida ett tag.

22:55
Blir undersökt samtidigt som jag får en värk och barnmorskan konstaterar att det är bättre tryck i värkarna nu motför en timme tidigare. Har dock inte öppnat mig mer. Så jag får ställa mig vid ett gåbord ett tag.

23:17
Blir jag tappad på urin eftersom jag inte kan kissa. Får i samband med det även ta tempen som ligger på 36,8. Helt normal alltså.

23:35
Får jag lägga mig på sidan igen.

23:53
Barnmorskan kontaktar Dr Ludwig igen p.g.a utebliven progress. Trycket i värkarna har dock ökat och barnets huvud ligger an mot cervix. Avikande CTG så det disskuteras i hur man ska gå vidare vilket jag och Marcus blir informerade om.

00:14
Blir undersökt av Dr Ludwig. Är fortfarande bara öppen 8 cm. Har 4 - 5 värkar på 10 minuter. Får besked om att en ny undersökning kommer att göras en timme senare och om det då inte har hänt något mer ska det disskuteras om det eventuellt blir fråga om kejsarsnitt.

00:27
Är uppe och står vid gåbordet, det står i förlossnings journalen att jag är vid gott mod :) Och tycker att det känns bra och att värkarna börjar trycka på mer neråt. Känns som att jag är skitnödig med andra ord.

01:15
Blir undersökt igen av Dr Ludwig och det visar sig att jag ej öppnat mig mer. Blir därför informerad om att det kommer att sluta med snitt för min del. Det som jag helst av allt ville undvika. Kändes lite surt att man kämpat på i så många timmar och var så nära :/ Men samtidigt så förstod jag ju varför. Hade inte öppnat mig mer än 8 cm på flera timmar, det tog för lång tid helt enkelt.

Men både jag och Marcus fick en känsla av att barnmorskan och Dr Luwig inte var helt inne på samma spår utan att barnmorskan ville vänta eftersom hon trodde att det skulle gå ändå.

01:41
åker vi in till operationssalen. Marcus får byta om och jag får lägga mig på operationsbordet. Kändes ungefär som att jag blev korsfäst med benen och armarna fastspända och med nålar och slangar överallt. Fick bedövning som tog bort all känsel från brösten och neråt. Märklig känsla måste jag säga! Det var ett tiotal personer med i rummet. Alla hade de olika uppgifter.

02:12
Börjar kejsarsnittet. Marcus finns vid min sida hela tiden och narkosläkaren och en annan kille pratar med mig nästan hela tiden. Tror de ville få mig att fokusera på annat :) Även om jag inte tyckte att det var eller kändes jobbigt på något sätt. Känner hur det bökar på där vid magen men känner absolut ingen smärta. De är riktigt hårdhänta och de drar från alla håll och kanter.

02:16
Föds lilla Vera! Hör hur hon skriker till på direkten när hon kommer ut och det är det sötaste lilla skriket jag någonsin har hört! :) De klipper navelsträngen och jag får se henne för första gången. Och det var det absolut häftigaste jag varit med om. Att få se sitt barn för första gången. Jag och Marcus bara stirrade. Eter en liten stund frågade jag vad det var för något, och då höll barnmorskan upp så vi fick se. En liten flicka! Tårarna kom både på mig och Marcus. Världens finaste lilla flicka! ♥





Efteråt syddes jag ihop medan Marcus fick gå iväg med Vera för undersökning, klippa navelsträngen en gång till och för att tvätta av henne. De kom senare in och satte sig vid min sida så att jag fick se mer på henne. Sedan fick vi komma tillbaka till vårt förlossningsrum där jag fick amma Vera för första gången. Vi fick även in den kända smörgåsbrickan med fika. En riktigt härlig stund. Men både jag och Marcus var rejält trötta vid den här tidpunkten.

Vi blir även informerade om varför förlossningen slutade med kejsarsnitt. Såhär står det i journalen: Förlossningshinder orsakat av annat specificerat onormalt fosterläge och annan specifierad onormal fosterbjudning. Det visade sig att Vera låg med huvudet snett i bäckenet och därför inte sjönk ner med huvudet så som hon skulle. Barnmorskan sa även att det inte skulle innebära att jag i framtiden kan föda normalt, vilket kändes skönt att höra! :)

05:11
Då blir vi flyttade från förlossningen till BB där vi får ett eget rum.





Ja, det var i stort sett min förlossning. Mycket att läsa även om jag försökte att vara så fåordig som möjligt :) Såhär i efterhand tycker jag att jag hade en jättebra förlossning. Jag hade inte så mycket förväntningar innan så därför var det bara att ta det som det kom. Visst, det gjorde jäkligt ont men jag skulle göra om det vilken dag som helst. Belöningen man får efteråt är helt klart värt det!

Sen kan jag känna en liten besvikelse över att jag inte fick föda fram henne normalt när jag var så nära och hade kämpat i så många timmar. Det kändes ungefär som att falla vid mållinjen :/ Men samtidigt så fick jag ändå vara med om det mesta som innefattar en normal förlossning. Jag fick känna på värkarna och allt det där, det är bara själva krystningen som jag gick miste om. Men det får jag ta igen en annan gång! .P

Sen hade vi turen att ha bra personal runt omkring oss under hela förlossningen. Jag kände mig trygg hela tiden och kände verkligen att jag litade på personalen. Jag kände heller aldrig att jag ville dö p.g.a smärtan eller att jag blev otrevlig och skrek. Jag var nog ganska lugn faktiskt. Iallafall sa min barnmorska det, likaså Marcus.

Så, där har ni min berättelse!