Hittade denna lista hos Ida, och tänkte att det kunde vara kul att göra min egen. Kanske inte så kul för er att läsa men kul för mig att ha kvar som minne. Och det kan ju vara bra att fylla i den nu, när minnet är någorlunda färskt.




När fick du reda på att du var gravid? Den 19:e mars 2011.

Blev det en chock? Ja lite, hade misstänkt att det kanske var så att jag var gravid men blev ändå förvånad, och glad!
Hur gammal var du? 25.

Hade du mycket halsbränna? Ja, väldigt mycket. Det var nog det värsta med hela graviditeten.
Spydde du mycket? Ja :/ Mellan vecka 6 - 14 var det värst, men illamåendet gick aldrig över helt så jag spydde någon gång lite då och då fram till den dagen då Vera föddes.

Hade du någon craving? Fil, fil, fil! :) Det gick inte en dag utan att jag åt fil. Ibland var det det enda jag fick i mig. Speciellt på morgonen.
Hade du mycket foglossning? Ja rätt så,  iaf i slutet av graviditeten så hade jag det.

Hade du sammandragningar? Ja, ganska mycket och de började tidigt i graviditeten, men de gjorde inte ont.
Har du fått några bristningar? Fick några små på sidan. HÄR.

Trodde du att det var en pojke eller en flicka? Jag trodde nog mest på att det var en pojke, iallafall i början. Men ju längre tiden gick desto mer började jag misstänka att det var en liten flicka där inne :)

Vad hoppades du på? Könet spelade absolut ingen roll för mig. Huvudsaken att han/hon var frisk.

Hur mycket gick du upp i vikt? 13 - 14 kg ungefär.

Lagom till Veras två månaders dag så var det dags för mig att gå på efterkontroll på MVC. Hade tid där klockan 14:00 idag och fick träffa min Barnmorska som jag gick till under min graviditet. Alla prover jag tog var bra, och vikten låg på densamma som vid inskrivningen.

Eftersom snittet läkt fint och jag inte haft några problem så frågade jag om det är OK att börja träna lite nu. Och det var det. Barnmorskan sa att det var bäst att göra övningar som stärker bukmusklerna långt in. Så jag ska leta reda på lite sådana övningar tänkte jag.

Jag måste erkänna att det jobbigaste med hela graviditeten har varit tiden nu efteråt. Man längtar så i slutet då man är gravid efter att få tillbaka sin gamla kropp. Men sin gamla kropp har man knappast fått tillbaka, iallafall inte än. Om man någonsin får det? Nu tycker jag ändå att jag har haft rätt så tur när det kommer till hur kroppen blivit efter graviditeten. Visst, jag fick några små bristningar, slappare mage & har några kilos övervikt. Dessutom upptäckte jag för någon dag sedan att min rumpa blivit platt! What the f*ck liksom?!





Så jag kan ärligt säga att jag aldrig känt mig så ful någon gång som jag gör just nu. Kände mig snyggare när jag var höggravid och sprickfärdig, faktiskt. MEN, det har som sagt bara gått två månader sedan förlossningen. Och jag är ju medveten om att sådant här kan ta tid. Vilket är lite jobbigt för mig som har noll tålamod :P Men det är bara att låta kroppen få återhämta sig i sin egen takt. Alla har vi inte turen att se ut som vanligt en vecka efter en förlossning. Nej, för de flesta krävs det nog lite motion och lite träning.

Men jag är peppad! Ska fortsätta med de dagliga promenaderna & börja träna upp kroppen med lite övningar. Och jag måste säga att jag ser upp till er andra som fött barn och stolt kan visa upp era kroppar precis som de är, trots bristningar och lite häng här & där. Men det handlar ju om att känna sig bekväm i sig själv, och jag vet bara att jag inte känner mig bekväm just nu. Även om jag önskar att jag brydde mig mindre.


Ni andra som fött barn. Hur känner ni inför era kroppar efter graviditeten? Fick ni tillbaka er gamla kropp? Är ni nöjda/missnöjda?

Nu har det snart gått fem veckor sedan jag fick barn. Och den stora kulan försvann samtidigt som Vera kom ut. Kvar har jag en liten putmage som jag inte är alltför bekväm i. Den krympte rejält de första två veckorna, men sedan dess tycker jag inte att det har hänt speciellt mycket ;/ Eller också är det bara jag som inte ser det? Och är för otålig. Jag vet ju att det kan ta flera månader innan det återgår till det normala.

Tack och lov är det vinter och inte badsäsong. Hade det varit sommar vet jag en som hade gömt sig i vassen, haha! :) Äsch, jag ska inte vara så hård mot mig själv. Även om jag aldrig har kännt mig så ful så får jag tänka på att jag faktiskt har burit runt på ett barn i nio månader. Det är klart att det sätter sina spår.

Själva ärret efterkejsarsnittet bryr jag mig inte alls om, det är snarare ett fint minne. Nej, det är att den är så slapp och hängig som är det tråkiga.




Om några veckor till kan jag börja träna också. Nu nöjer jag mig med att gå runt i ett par väldigt snygga tosor som håller in magen. Väldigt bekväma och de ger stöd och håller in magen, så ett par sådana kan jag verkligen rekomendera till er andra blivande mammor.

Finns att köpa på bla. Bubbleroom.se.

Gjorde ett litet kollage med alla mina gravidbilder som jag lagt ut här på bloggen. Från vecka 20 till vecka 40. Började ta bilder halvvägs in i graviditeten, det var ungefär då det verkligen började synas att jag var gravid. Sen gick jag ju inte ut med att jag var gravid här på bloggen förrän i vecka 18, då vi varit iväg och gjort ett rutin ultraljud.

Jag ville veta att allt var okej först innan jag delade med mig av den glada nyheten :P




Saknar faktiskt min mage ibland, och att vara gravid. Det är en underbar och häftig upplevelse. Jobbigt såklart, men nu såhär efteråt så är det som att man glömt bort allt det jobbiga och jag har mest bara positiva minnen kvar. Även om jag vet att jag hade ont och var lite less på slutet :) Men så känner nog de flesta.

Är även glad att jag slapp ta någon gravidbild i vecka 41. Vera föddes i vecka 40 (39 + 3), så lite tidig var hon tack och lov! :) Så jag slapp gå över tiden och bli sådär riktigt trött och less som vissa verkar bli som går över tiden. Vilket är helt förståeligt.

Nu är det snart en månad sedan magen försvann och mitt hjärta bestämde sig för att komma ut till oss och jag har svårt att förstå att min magen faktiskt var så där stor som den var på slutet.

Ja, nu när man inte är gravid längre så blir det ju inga magbilder varje vecka. Fast nu tänkte jag faktiskt bjuda på en magbild. Tycker det är otroligt hur kroppen återhämtar sig så pass snabbt efter en förlossning/graviditet. Visst, jag har en liten kula kvar men om det har hänt så här mycket på en vecka, så kanske jag får tillbaka min gamla mage snart igen? :)

Eller ja, den gamla magen kommer ju aldrig tillbaka. Jag kommer nu ha ett är som pryder min mage men som alltid kommer att vara en påminnelse om dagen då Vera kom till världen! ♥

Och det gör mig faktiskt ingenting. Man får försöka se det positiva i allt och om det är något positivt med kejsarsnitt så är det ju isåfall att regionerna "down there" är intakta :P Haha! Alltid något. Sen är jag även otroligt tacksam för att jag slapp några bristningar på magen.




Ställde mig även på vägen när jag var hemma hos mamma och pappa exakt en vecka efter Vera föddes. Jag gick totalt upp 13 kilo under hela min graviditet. Och nu är sju kilo av dem borta. Fint de! :)

Så nu har jag sex kilo kvar innan jag är tillbaka på min normalvikt. Men jag har ingen brådska att bli av med dem. De får ta den tid det tar. Antar att amingen och alla promenader med barnvagnen kommer att sköta det.

Strax efter att jag skrivit det HÄR inlägget under torsdagen så ringde jag upp förlossningen i Hudiksvall för att fråga dem om råd och hur jag skulle göra. Berättade att jag hade haft värkar sedan tidigt på morgonen med ca 10 minuters mellanrum, samt att slemproppen gått dagarna innan. Barnmorskan som jag då talade med tyckte att vi skulle packa väskan, ta en dusch och sedan åka in. Men att vi inte behövde stressa.

Så strax efter klockan 13:00 satte vi oss i bilen och åkte mot Hudik. På vägen dit började värkarna komma med ca 4 - 5 minuters mellanrum. De kändes och gjorde ont. Men det var inte på värsta viset. Jag kunde andas lungt igenom dem.





14:45
Då blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Vi fick tillgång till ett rum där jag kopplades til CTG och fick göra en undersökning där det visade sig att jag var öppen 3 cm. Hjärljuden låg på 145 slag per minut och allt såg bra och normalt ut.

14:55
I samband med en värk så känner jag hur det blir alldeles blött & varmt i byxorna. Sa till Marcus att jag trodde att vattnet gått. Vi började skratta och kände nog båda två att nu händer det grejer! :) När vi kom in så var jag inställd på att vi skulle få åka hem igen. Men nu kändes det att det verkligen var på gång. Marcus gick ut och hämtade en barnmorska som kom in och kontrollerade mig och kunde konstatera att vattnet hade gått!

Efter det tog jag mig en välbehövlig dusch. Jag fick även sätta på mig den snygga vita sjukhusskjortan :P Kände även att värkarna började tillta i styrka.

16:20
Fick en värk som var helt olika de jag tidigare känt. Blev lite förvånad när den kom så plötsligt och att det gjorde så ont. Riktigt ont! De smärtsamma värkarna började komma tätare och tätare och jag började även spy som en gris. Härligt. Under värkarna satt jag upp på sänkanten och Marcus fick stå framför mig så att jag kunde ta tag i honom varje gång det kom en värk. Barnmorskan tyckte att det var läge att byta till ett förlossningsrum. Så mellan en av värkarna fick jag resa mig upp och gå över till ett annat rum.

Väl därinne blev jag introducerad för min nya bästa vän Herr Lustgas! :P Fick börja med 50/50. Hade varit rädd innan att jag enbart skulle må illa av lustgasen. Men det gjorde jag inte. Den hjälpte verkligen jättebra och tog bort de värsta topparna på alla värkar.

17:00
Då var det dags för en ny undersökning. Då var jag öppen 5 cm, hade riktigt jäkla ont och ville ha EDA. Så barnmorskan började att förbereda för ryggbedövningen och ringde narkosläkaren.

17:45
Fick jag äntligen min ryggbedövning. En bedövning som jag inte förstår hur vissa vill vara utan. Det var verkligen en räddare i nöden! Efter cirka 15 minuter var man som en människa igen och kunde prata som vanligt och sluta vråla in i lustgasmasken :P

18:30
Ryggbedövningen hade som sagt bra verkan, så vid den här tiden var jag så pigg att jag kunde äta middag och sitta upp i sängen och prata och skämta med Marcus. Tror vi fjantade oss en hel del och jag sa åt Marcus att prova lustagsen eftersom man fick så rolig röst utav den. Däremot kände jag inte alls att jag blev "full" av den, eller snurrig så som många har beskrivit det. Däremot blev Marcus mer fnittrig av den :P Värkarna kom här med 2 - 4 minuters mellanrum.

19:00
Även här kom värkarna med 2 - 4 minuters mellanrum och allt såg bra & normalt ut. Vi frågade vår barnmorska om hon trodde att vi skulle få barn innan tolvslaget. Hon svarade att hon inte ville ge oss några falska förhoppningar men att chansen definitivt var stor att vi skulle bli föräldrar inom någon timme. Fick sätta mig på en pilatesboll.





20:13
Barnmorskan ringde Dr Ludwig som var överläkare där på förlossningen eftersom värkarna glesnat ut till 3 stycken var 10:e minut. Följer dock actionline men Dr Ludwig ordinerar värkstimulerande dropp som jag får. Är nu öppen 8 cm.

22:00
Värkarna kommer med 2 - 3 minuters mellanrum. Jag får lägga mig på sida ett tag.

22:55
Blir undersökt samtidigt som jag får en värk och barnmorskan konstaterar att det är bättre tryck i värkarna nu motför en timme tidigare. Har dock inte öppnat mig mer. Så jag får ställa mig vid ett gåbord ett tag.

23:17
Blir jag tappad på urin eftersom jag inte kan kissa. Får i samband med det även ta tempen som ligger på 36,8. Helt normal alltså.

23:35
Får jag lägga mig på sidan igen.

23:53
Barnmorskan kontaktar Dr Ludwig igen p.g.a utebliven progress. Trycket i värkarna har dock ökat och barnets huvud ligger an mot cervix. Avikande CTG så det disskuteras i hur man ska gå vidare vilket jag och Marcus blir informerade om.

00:14
Blir undersökt av Dr Ludwig. Är fortfarande bara öppen 8 cm. Har 4 - 5 värkar på 10 minuter. Får besked om att en ny undersökning kommer att göras en timme senare och om det då inte har hänt något mer ska det disskuteras om det eventuellt blir fråga om kejsarsnitt.

00:27
Är uppe och står vid gåbordet, det står i förlossnings journalen att jag är vid gott mod :) Och tycker att det känns bra och att värkarna börjar trycka på mer neråt. Känns som att jag är skitnödig med andra ord.

01:15
Blir undersökt igen av Dr Ludwig och det visar sig att jag ej öppnat mig mer. Blir därför informerad om att det kommer att sluta med snitt för min del. Det som jag helst av allt ville undvika. Kändes lite surt att man kämpat på i så många timmar och var så nära :/ Men samtidigt så förstod jag ju varför. Hade inte öppnat mig mer än 8 cm på flera timmar, det tog för lång tid helt enkelt.

Men både jag och Marcus fick en känsla av att barnmorskan och Dr Luwig inte var helt inne på samma spår utan att barnmorskan ville vänta eftersom hon trodde att det skulle gå ändå.

01:41
åker vi in till operationssalen. Marcus får byta om och jag får lägga mig på operationsbordet. Kändes ungefär som att jag blev korsfäst med benen och armarna fastspända och med nålar och slangar överallt. Fick bedövning som tog bort all känsel från brösten och neråt. Märklig känsla måste jag säga! Det var ett tiotal personer med i rummet. Alla hade de olika uppgifter.

02:12
Börjar kejsarsnittet. Marcus finns vid min sida hela tiden och narkosläkaren och en annan kille pratar med mig nästan hela tiden. Tror de ville få mig att fokusera på annat :) Även om jag inte tyckte att det var eller kändes jobbigt på något sätt. Känner hur det bökar på där vid magen men känner absolut ingen smärta. De är riktigt hårdhänta och de drar från alla håll och kanter.

02:16
Föds lilla Vera! Hör hur hon skriker till på direkten när hon kommer ut och det är det sötaste lilla skriket jag någonsin har hört! :) De klipper navelsträngen och jag får se henne för första gången. Och det var det absolut häftigaste jag varit med om. Att få se sitt barn för första gången. Jag och Marcus bara stirrade. Eter en liten stund frågade jag vad det var för något, och då höll barnmorskan upp så vi fick se. En liten flicka! Tårarna kom både på mig och Marcus. Världens finaste lilla flicka! ♥





Efteråt syddes jag ihop medan Marcus fick gå iväg med Vera för undersökning, klippa navelsträngen en gång till och för att tvätta av henne. De kom senare in och satte sig vid min sida så att jag fick se mer på henne. Sedan fick vi komma tillbaka till vårt förlossningsrum där jag fick amma Vera för första gången. Vi fick även in den kända smörgåsbrickan med fika. En riktigt härlig stund. Men både jag och Marcus var rejält trötta vid den här tidpunkten.

Vi blir även informerade om varför förlossningen slutade med kejsarsnitt. Såhär står det i journalen: Förlossningshinder orsakat av annat specificerat onormalt fosterläge och annan specifierad onormal fosterbjudning. Det visade sig att Vera låg med huvudet snett i bäckenet och därför inte sjönk ner med huvudet så som hon skulle. Barnmorskan sa även att det inte skulle innebära att jag i framtiden kan föda normalt, vilket kändes skönt att höra! :)

05:11
Då blir vi flyttade från förlossningen till BB där vi får ett eget rum.





Ja, det var i stort sett min förlossning. Mycket att läsa även om jag försökte att vara så fåordig som möjligt :) Såhär i efterhand tycker jag att jag hade en jättebra förlossning. Jag hade inte så mycket förväntningar innan så därför var det bara att ta det som det kom. Visst, det gjorde jäkligt ont men jag skulle göra om det vilken dag som helst. Belöningen man får efteråt är helt klart värt det!

Sen kan jag känna en liten besvikelse över att jag inte fick föda fram henne normalt när jag var så nära och hade kämpat i så många timmar. Det kändes ungefär som att falla vid mållinjen :/ Men samtidigt så fick jag ändå vara med om det mesta som innefattar en normal förlossning. Jag fick känna på värkarna och allt det där, det är bara själva krystningen som jag gick miste om. Men det får jag ta igen en annan gång! .P

Sen hade vi turen att ha bra personal runt omkring oss under hela förlossningen. Jag kände mig trygg hela tiden och kände verkligen att jag litade på personalen. Jag kände heller aldrig att jag ville dö p.g.a smärtan eller att jag blev otrevlig och skrek. Jag var nog ganska lugn faktiskt. Iallafall sa min barnmorska det, likaså Marcus.

Så, där har ni min berättelse!

Tänkte att jag skulle göra en liten uppdatering eftersom jag vet att det är många nyfikna som är in och läser här titt som tätt! :) Kan börja med att tala om att det inte kommit någon bebis än. Men har en stark känsla av att det är på G.

Igårkväll gick jag och lade mig vid 21:30, eftersom jag ville få så mycket sömn som möjligt. Men det var omöjligt att somna. Det gick bara inte. Och runt tolv så fick jag en värk som gjorde ont. Fick sedan 2 - 3 stycken sådana värkar innan klockan 03:00, inte mycket med andra ord. Men sedan vid 04:00 så började de att komma tätare, så jag började klocka dem. De kom ungefär var 10:e minut och vissa gjorde riktigt ont! Kändes som att ryggen skulle gå av :/ Så höll de på i 2 - 2 1/2 timme ungefär.



Bestämde mig för att ta en varm dusch och de hjälpte faktiskt lite. Värkarna avtog och jag kunde gå och lägga mig igen. Men efter bara ett litet tag började de komma tillbaka. Så jag väckte Marcus så han fick göra mig sällskap :P Är ju inte roligt att ligga och ha ont själv.

Och nu under morgonen så har värkarna kommit med alltifrån 6 - 20 min mellanrum. Så det är inte regelbundna ännu. Dessutom har jag spytt som en gris nu på morgonen också. Vilket inte känns så kul med tanke på att jag kan behöva all energi jag kan få. Men nu har jag fått i mig lite te och två hårdbrödmackor & mår lite bättre.

Så nu är det spännande här hemma! Tror inte att jag vågar släppa i väg Marcus till jobbet idag utan han får nog hålla sig hemma :)

I nio månader nu har du legat där inne i min mage. Växt och blivit en liten person. En person som vi är vädligt nyfikna på. Vem är du? Hur ser du ut? Är du lik mig eller din pappa? Ja, frågorna är många.

Och vetskapen om att de snart kommer att bli besvarade får det att pirra till i hela kroppen på mig. Aldrig någonsin har jag längtat efter något så mycket som jag längtar efter DIG. Och jag trodde aldrig att man kunde älska någon som man inte har träffat ännu.

Ser fram emot att få träffa dig! ♥

♥ Bebisen

Barnet är nu cirka 50 - 52 cm lång från topp till tå och väger mellan 3,5 - 4 kg. Barnet fyller nu ut hela din mage. Det är nu nära ditt beräknade förlossningsdatum och det är dags för bebisen att födas. Det är dock bra att komma ihåg att många går över tiden, speciellt förstföderskor, så bli inte orolig om bebisen bestämt sig för att vänta ännu lite till.



♥ Mamman

Allt är klart. Ändå är det inte konstigt om du får vänta ytterligare en vecka eller två på ditt barn. 92 procent av alla barn som föds i Sverige gör det mellan vecka 37 och 42. När förlossningen väl startar kommer du att förbruka ungefär 500 kalorier i timmen. Det kan vara nästan som ett maratonlopp att föda barn och det är en bra tanke att du skall förbereda dig för ett sådant. Vila mycket, ät bra och lagra kolhydrater så kommer du att orka bättre. Förbered dig väl och kom ihåg att din kropp är skapt för att föda, bara du låter den. Möt den första värken med mod, tillit och fokusera på din uppgift.

Du har något stort och fantastiskt att se fram emot. En föda är en sak. Men det är först efteråt, när barnet äntligen finns hos er, som det riktigt stora äventyret börjar! Nu är ni föräldrar!



♥ Jag

Det känns konstigt att den långa väntan på nio månader nu snart är över. Är idag i vecka 40 (39 + 0) och det är exakt en vecka kvar till BF 21/11-2011. Känner mig mer än redo och hoppas att bebis också är det. För även om jag är nästan säker på att gå över tiden så hoppas jag såklart att bebis vill titta ut lite tidigare. Vi längtar efter dig här hemma! ♥

Förvärkarna kommer oftare nu. Jag har även börjat känna av molvärk i magen och att det gör ont bak i svanken. När jag går längre sträckor ilar det till mellan benen och det känns som att jag ska kissa på mig :P Inte så kul, haha! Vet inte hur jag ligger till viktmässigt. Men förmodar att jag gått upp något kilo till. Tycker att jag blivit lite svullen den senaste tiden. Ska till MVC på fredag så då får jag veta hur det ligger till. Har heller inte fått några bristningar på magen, så jag hoppas jag slipper några nu när det är så nära.

En sak som vi inte har köpt till bebis ännu är en sängmobil. Anledningen till det är att de jag hittat & tycker är fina antingen är blåa eller rosa. Så därför kommer vi att vänta tills vi vet vad det blir. Nu går det ju självklart att ha blått till en flicka och rosa till en pojk också, om man vill :) Men det vill inte jag, haha!




Har fastnat för dessa ovan, i trä. Tycker de ser riktigt söta ut. Billiga var de också, endast 129:- från lekmer.se. Så någon av dessa får nog komma hem till oss så fort bebis bestämmer sig för att komma ut!

Igår packade jag äntligen klart (?) min BB väska & skrev mitt förlossningsbrev. Så nu är vi redo här hemma! :) Nu kan du komma när som helst bebis, vi väntar & längtar efter dig! ♥

Tyckte det var lite svårt att veta vad man ska ha med sig. Även om jag tror att jag fått med det viktigaste. Kommer förmodligen inte behöva stanna på BB speciellt länge ändå. Om allt går som det ska så får man ju åka hem efter 1 - 2 dygn. Tidigare tyckte jag att det kändes lite läskigt att behöva åka hem så tidigt, men nu när jag tänkt efter så känns det bäst. Man vill ju hem till sitt eget hem, till sina saker & stället där man trivs som bäst. Så det är nog ingen fara.


Det jag packat till mig själv: Id-handling, förlossningsbrev, blodgruppspapper, kamera, laddare, druvsocker, neccesär, tandborste, tandkräm, shampoo, balsam, duschtvål, bodylotion, hårborste, hårfön, amningsinlägg, nässpray, öronproppar, bindor, lypsyl, två tidningar, 4 par trosor, 2 amningsbehåar, ett par mjukisbyxor, ett par leggins, två koftor, en mjukiströja, två amningslinnen, tre par strumor, ett par sockar, nattlinne, hårsnoddar.

Och till bebis: 3 bodys, 3 par byxor, 2 sparkdräkter, 2 pyjamas, 2 par strumpor, en filt, tunna mössor, ett par sockar, blöjor, babyskydd & ett gosedjur.



Ja, här på bilderna ovan ser ni lite av de saker jag packat ner. Till mig & bebis. Marcus får packa sin egen väska. Och känner jag honom rätt så blir det en lätt packning. Typ en plastpåse med ett par rena kalsonger och en tandbortse :P Vi är lite olika där. Sen är det lite andra saker som ska ner i väskan också, som mobil och laddare. Men det packar vi ner när det är dags.

Sen ska jag skriva en lista på vad jag vill ha med mig att äta under förlossningen. Om man nu är hungrig och sugen då? Men med tanke på att det kan ta väldigt lång tid så kan det ju vara bra att ha med sig något. Frukt, nyponsoppa, nötter & choklad kanske? Aja, vi får se!

♥ Bebisen

Du är nu gravid i vecka 39. Bebisen är omkring 51 cm lång och väger omkring 3,5 - 3,8 kg. De flesta bebisar ökar fortfarande i vikt men en del magrar faktiskt vid den här perioden. Det börjar bli trångt i livmodern nu och då bebisen snurrar och vrider sig där inne så kan det hända att navelsträngen lägger sig kring halsen. Omkring 20% av alla bebisar föds med navelsträngen omkring halsen, vilket kan påverka bebisens hjärtljud mot slutet av förlossningen. I de flesta fall innebär det inget hot mot bebisens hälsa och barnmorksan för helt enkel navelsträngen över barnets huvud i samband med födslen.

♥ Mamman

Sover du oroligt och vaknar ofta? Vila under dagen. Tänk tanken att det är en förberedelse för kommande amningsperiod där du kommer att nattamma flera gånger den första tiden. Du träffar din barnmorska varje vecka. Hon kontrollerar noga barnets läge och hur det sjunker ner i bäckenet. Din kropp är snart redo att föda, livmoderhalsen mjukas upp och du vet vid det här laget hur en förlossning kan starta.

Många kvinnor upplever att de inte riktigt känner igen sig under de här sista veckorna. Det är helt normalt om du känner dig labil och svänger mer i humöret. Kanske är du mer inåtvänd, blir lättare irriterad och upplever att du inte får någonting alls gjort. Andra får en plötslig ny energi och en lust att städa. Det är inte ovanligt att höggravida kvinnor sätter i gång med storstädning av huset, med ett storbak eller med att laga massor av mat inför kommande behov. Antagligen är det en drift vi bär med oss. Vi “boar” och ser om vårt hem som ett led i förberedelserna inför barnets ankomst.



♥ Jag

Mår väl relativt bra tycker jag. Är piggare än jag trodde att jag skulle vara så här långt in i graviditeten. Fast jag inser ju mina begränsningar och orkar inte lika mycket som innan. Och en del vardagliga saker som att gå och handla, slänga soporna och städa blir jobbiga och ansträngande. Saknar verkligen min kropp! Att kunna röra sig obehindrat och utan att det gör ont. Och att få sova utan att vakna sjuttioelva gånger varje natt för att man har ont i höfterna eller måste gå upp och kissa. Men snart är det över! Tack och lov.

Och det här med att "boa" stämmer ju verkligen in på mig. Det är det enda jag gör om dagarna. Och jag kan inte säga att jag är sur och grinig heller, snarare glad och förväntansfull inför det som komma skall.

Har nyss kommit hem från MVC. Har varir där på rutinbesök idag. Och allt såg bra ut idag också. Bebis har nu fixerat sig helt, vilket jag har känt av under veckan som gått. Det trycker neråt och ilar till en hel del. Men det är bra, då vet man att den lill* är redo! :) Hjärtslagen idag låg på mellan 150 - 160. Och jag hade gått upp ett kilo till sedan förra gången jag var där för två veckor sedan.



Fick en annan barnmorska idag än vad jag brukar ha. Min har åkt bort och kommer att vara borta flera veckor, men det gör mig inte så mycket. Hon jag hade idag var också bra. Så det spelar inte så stor roll. Ska ju inte dit så många fler gånger. Har ett besök till inbokat om två veckor, och det blir förhoppningsvis mitt sista! :)

Nu ska jag dricka lite kaffe och designa!


Förresten, ni kommer väl ihåg Frågestunden? Bara att fråga på, var inte blyga! :P

Tillåt mig att presentera vår vagn! Ta-Da! :) Igår var vi som sagt till Söderhamn och Barnens Hus för att hämta hem den. Hade kunnat hämta den redan i juli om vi velat, men det kändes onödigt att ha en vagn ståendes här hemma som man ändå inte skulle ha användning för förrän om några månader. Men nu är BF datumet nära, så nu var det dags att hämta hem Pärlan tyckte vi! :P

Och jag är NÖJD. Visst, hade jag fått välja hade jag tagit en Brio Happy Classic Duovagn istället för en Kombivagn som vi valde nu. Men man måste ju tänka på vad som blir lämpligast också. Speciellt eftersom vi bor i lägenhet på andra våningen och inte har någon hiss. Och det blir ju huvudsakligen jag som kommer att få släpa upp vagnen tre trappor. Då vill man gärna att den ska vara så lätt som möjligt, så då fick det bli en Kombi helt enkelt. Med hårdlift som är lätt att ta ur och bära bebisen i.



Vi fick även med en Sulky. Kommer dock inte ihåg vilket märke det var på den. Den får vara kvar i kartongen omonterad tills den kommer till användning. Sen blev det lite tillbehör till vagnen också, som regn/vinskydd, hjulskydd, leksak & lite annat.

Nu längtar jag tills man får ta premiärpromenaden med bebis i den. Har hittills skjutsat runt Sylwester som tyckte att korgen under vagnen passade perfekt att sova i.

♥ Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3,1 kg. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas. De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.


♥ Mamman

Övre delen av din livmoder är nu 16,5 - 18 cm ovanför naveln. Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula.

Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum. Forskning visar att graviditetslängden finns programmerad i arvsanlaget. Det är nedärvt från dig och din partner och har bestämts efter vad som är en normal graviditetslängd i just ert fall. Har du inte packat din BB-väska är det hög tid att du gör det. Låt den stå redo så att du inte behöver tänka på om du fått med dig allt när värkarna väl startar.

Det är mycket barn i magen och moderkakan är mellan 20-25 cm i diameter. Den väger ungefär ett halvt kilo och det är av stor betydelse att den fungerar fullt ut. Du kan känna hur barnet trycker och pressar nedåt mot underlivet. Många barn sjunker ännu djupare ner. Ditt bäcken är något vidgat och barnets skallben har förmågan att omforma sig för att passa in i förlossningskanalen. Det kan vara svårt att hitta bekväma ställningar att sitta och ligga i. Magen är hela tiden i vägen. Du väntar på det första riktiga tecknet på att förlossningen startar.



♥ Jag

Är otroligt tacksam över att den här graviditeten går mot sitt slut. Jag har trivts som gravid och tycker att det mestadels har varit mysigt. Men nu såhär på slutet så börjar jag ledsna lite. Är trött på att ha ont, sova dåligt, ha halsbränna, känna illamående, denna trötthet och vara så förbaskat osmidig.

Så det glädjer mig att det snart är slut & att vi inom någon vecka kommer ha vår bebis hos oss! :) Känns både läskigt & spännande att förlossningen i princip kan starta närsomhelst. Funderar väldigt mycket på när det kommer att ske. Om det blir den närmsta veckan (känns inte så troligt) eller om man går över tiden och kommer att vara gravid en månad eller kanske fem veckor till (hoppas verkligen inte). Men det är bara att vänta och se. Bebisen kommer när den är redo.

♥ Bebisen

Nu är barnet fullgånget och redo att födas. Förlossningen kan starta när som helst, men många kvinnor får vänta ytterligare några veckor innan det är dags. Bebisen är omkring 49 cm lång och väge ungefär 3 kg.  Barnet ökar sin vikt med 200-250 gram per vecka och har mer än en liter fostervatten runt sig.

Koordinationen är så utvecklad att barnet har förmåga att gripa tag om saker med handens fingrar. Den tränar inför ett liv utanför livmodern genom att dra in och trycka ut fostervatten ur sina lungor. Den lagrar också näring som behövs för att klara en ansträngande förlossning. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt, endast ett fåtal ligger med stjärten först. Om så är fallet gör man vid den här tiden ett försök att vända barnet.



♥ Mamman

De flesta kvinnor känner av allt kraftigare sammandragningar i livmodern. Det är inte farligt utan en påminnelse om att snart startar förlossningen och mötet med barnet närmar sig. Kanske har du slutat arbeta och inlett dina första veckor som föräldraledig. Du kommer att må bra av att få rå dig själv och att släppa arbetet helt.

Du behöver också lite tid att förbereda för barnets ankomst och göra de sista förberedelserna inför förlossningen och den stora omställningen till att bli mamma. Nu kan du vila när du behöver det. Ät som tidigare bra mat, gärna med extra kolhydrater så har du lite mer ork om förlossningen skulle starta.



♥ Jag

Känner av en hel del sammandragningar nu. Speciellt om jag rör mig eller anstränger mig lite, då blir magen hård! Men det gör inte ont ännu. Trodde att bebisen skulle bli lugnare såhär i slutet av graviditeten, eftersom det står så överallt. Men det stämmer inte. Nej, det är snarare tvärtom :P Härjar på för fullt och nu är det nästan lite obehagligt. Det är en stark en som ligger därinne!

Känner mig lite nervös inför förlossningen samtidigt som jag längtar och är peppad. Dagarna går åt till att planera och förbereda en massa och jag måste säga att det känns skönt att ha några veckor kvar. Vill gärna hinna med allt även om jag borde vila lite mer om dagarna.

Foglossningen blir tyvärr värre och värre. Och jag har börjat svullna upp om både händer och fötter. Har riktigt ont i fötterna om kvällarna :/ Men det känns ändå okej eftersom jag vet att det inte är så långt kvar. Då kan man stå ut!

Igår när jag var på stan så var jag in på hälsokostaffären Life. Tänkte att jag skulle köpa lite hallonbladste som sägs vara bra att ta från och med vecka 35 i graviditeten.

Tydligen ska det hjälpa förlossningen att bli lättare genom att att förbereda livmodermuskulaturen.



Sen om det är sant eller inte, ja det vet jag inte. Men eftersom jag ändå dricker en kopp te om dagen så kan jag ju lika gärna testa. För gott det var det! :)

Sen säger vissa att hallonbladste även påskyndar förlossningen, att den sätter igång tidigare, men det vet jag inte om jag tror på. Och det är inte därför jag tar det. Tycker 4 veckor känns som lagom tid med tanke på allt jag vill hinna med innan bebis ankomst!

♥ Bebisen

Din bebis är nu ca 34 cm lång från huvud till stjärt & omkring 48 cm från topp till tå. Vikten ligger på mellan 2,5 - 2,7 kg.  Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken.

Alla inre organ är färdigbildade. Barnet gör sig färdigt att födas när som helst.



♥ Mamman

Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer. Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ. Vid den här tiden är det vanligt att man kan känna sig både lite nedstämd och irriterad. Det är påfrestande att vara stor och tung och allt går långsammare än det brukar göra. Du blir andfådd för minsta lilla och svettas mer än vanligt.


Om du känner dig rastlös och orolig så är det helt normalt. Många kvinnor sover oroligare, har mer halsbränna och springer och kissar stup i kvarten, även nattetid. Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

♥ Jag

Tycker att foglossningen gör mer och mer ont. Har jobbigt att andas eftersom det trycker på åt lungorna. Har inte märkt av att magen blivit lägre, men jag hoppas att den sjunker ner snart. Sover definitivt oroligt och vaknar flera gånger per natt. Känner även att det ilar till mellan benen ibland.

Bebisen är fortfarande väldigt aktiv, sparkar, bökar och har sig. Han/hon har även väldigt mycket hicka om dagarna. Stackars :/ Får se om det blir likadant utanför magen? Ställer in mig mer och mer på vad som komma skall. Börjar förbereda en massa både inför förlossningen och tiden efter.

Min totala viktuppgång ligger på 12 kg sedan jag blev gravid, och på 9 kg sedan inskrivningen i vecka 12. Hoppas att jag slipper gå upp mer i vikt. Tycker att det räcker nu, haha! Har tyvärr upptäckt att jag fått små bristningar också, inte på själva magen, utan HÄR, på kärlekshandtagen typ. Inte alls många eller stora, men irriterande nog :/ Håller tummarna för att det inte kommer flera. Några små kan jag ta, men vill gärna slippa de värsta. Lite fåfäng är man ju :P

I lördags när vi var hos Ida och Matts så hade de fått låna en BabyBjörn bärsele av Elin, efter Alvin. Och den kom till mycket användning igår. Har inte funderat på att köpa en sådan tidigare. Men efter att ha sett var smart det verkar med en sådan så är jag bra sugen. Eller att man önskar sig i julklapp kanske? :)

Ja, det börjar närma sig nu och om några veckor har vi vår lilla bebis här hos oss! Det innebär även att vi måste börja bocka av & inhandla de saker som fattas på listan. Nu tycker jag att det känns som att vi har det mesta & de viktigaste sakerna redan, iallafall alla stora och lite dyrare grejer.

Vi har ju haft turen också att vi kunnat låna babyskydd, babysitter och babygym av Hanna. Som är efter Liam. Det är guld värt! Några tusenlappar man slipper lägga ut, så det är vi otroligt tacksamma för! :) Att dessa saker är blåa och kanske passar en pojke bättre än en liten tjej är inget jag bryr mig om. Får vi nu en tjej så tror jag knappast att hon kommer att protestera :P

Vissa saker på denna lista känner jag inte att jag behöver köpa nu innan. Som sängmobil, myggnät eller bitring till exempel. Det kan vänta ett litet tag. Har sett några fina sänmobiler och speldosor hos Jollyroom som jag funderar på att beställa. Men först vill jag veta om det är en pojke eller en tjej, känns som att alla saker vi har köpt hittills är neutrala, så det kan vara kul med lite annat!

Sen tillkommer det ju en hel del på den här listan ocks, givetvis! Som amningspump, amningsbehå mm. Men det är ju mer saker till mig.

Ni andra gravida, har ni handlat klart allt & har ni andra tips på saker man bör införskaffa?

♥ Bebisen

Din bebis väger nu omkring 2,5 kg och är ca 47 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.



♥ Mamman

Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Du kan känna dig trött och ha ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung.

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10 - 13 kg. Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag. Antagligen tänker du mycket på förlossningen. Hur skall det bli? Kommer jag att klara förlossningssmärtan? Frågor och tankar avlöser varandra.



♥ Jag

Börjar känna mig tjock & otymplig helt klart. Ont i bäckenet, speciellt på vänster sida när jag legat eller suttit för länge i en och samma position. Det gör ont att klä på sig byxor, skor & strumpor, och att böja sig ner. Spydde i söndags också, men nu var det ett tag sedan sist. Är jätte täppt i näsan och känner att det blivit tyngre att andas, speciellt på kvällarna. Det känns att det är trångt därinne.

Känner av bebis väl varje dag. Livlig krabat! Han/hon ligger med huvudet neråt. Jag har ökat mer i vikt, 2,5kg sedan vecka 30. Så totalt ca 12 kg upp sedan innan jag blev gravid.

Har även börjat fundera en hel del på förlossningen. Kan inte fatta att jag ska gå igenom det om bara några veckor?! Börjar bli lite nervös, men samtidigt tycket jag att det ska bli otroligt häftigt när det väl sätter igång. Det är ju det man väntat på nu i snart nio månader.

♥ Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och total ca 46 cm lång. Den väger omkring 2,2 kg.  Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar.

Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott. Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem



♥ Mamman

Från naveln är det ca 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra. Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av.

Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.




♥ Jag

Ja magen ser ut att växa som den ska, och nu börjar det sakta men säkert att närma sig BF. Jag sover dåligt, har lite ont av foglossning och tycker att jag har svårt att koncentrera mig på saker & ting. Halsbrännan börjar komma tillbaka även fast jag äter Losec, så det är synd.

Bebisen är väldigt livlig där inne i magen. I fredgas fick vi även lyssna på dess hjärtljud iden då vi var på föräldrautbildningen och vi fick testa en CTG apparat. Barnmorskan tyckte vi hade en bråkig bebis som vägrade vara still, och hjärtljuden var rätt så höga just då. Uppemot 180 :P Så vi har en riktig buse därinne.

Har även märkt att jag har fler sammandragningar. Speciellt på eftermiddagarna och kvällarna. De gör inte ont men det känns i hela kroppen.

♥ Bebisen

Nu väger bebisen ca 2 kg och är omkring 45 cm från topp till tå. Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livmodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis.

♥ Mamman

Din viktökning ligger förmodligen mellan 10 - 13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Du kan, om du inte är väldigt överviktig, känna barnets olika kroppsdelar från utsidan av magen. Livmodern fyller en stor del av din mage
och det kan för många vara svårt att få plats med en hel måltid åt gången. Ät lite och ofta i stället.

Den blivande mamman kan börja ta ut ledighet från 60 dagar före beräknad förlossning. Det är ofta välgörande att vara ledig några veckor innan barnet skall födas. De flesta mår väl av att få en liten tid för sig själva och i lugn och ro få ställa om sig från ett yrkesverksamt liv till livet som mamma och förälder.



♥ Jag

Vägde mig förra veckan när jag var hos barnmorskan, och hade inte gått upp mer då sedan sista vägningen. Så ligger fortfarande på 10 kg upp sedan jag blev gravid. Får höra av många att jag ser pigg ut, vilket är skönt att höra! :) För jag känner mig faktiskt pigg, för det mesta iallafall. Halsbrännan försvann när jag började äta Losec mupps, så jag är överlycklig! Sen har jag inte mått illa heller på ett bra tag :)

Det enda som är jobbigt nu är väntan. Börjar bli lite otålig. Vill att det ska bli november nu! Sen sover jag som en kratta också. Men det är ju inget nytt. Har dessutom svårt att hinna sköna positioner att sitta i, speciellt när man ska kolla på tv. Det gör ont i ryggen och ingen ställning är bekväm.

Sen att bebisen sover 95% av tiden, ja det märks ju inte på våran kan jag säga. Jag tycker det är full rulle mest hela tiden. Så jag misstänker att det är en liten vilding där inne. En Marcus junior kanske? :) Ska bli spännande att se om han/hon är lika aktiv utanför magen sen. De har ju redan en personlighet så.

Idag var jag och träffade min barnmorska på MVC. Kollade blodtryck, mätte magen, lyssnade på hjärtljud, vägde mig och kollade hur bebisen låg i magen. Mitt blodtryck var lika bra som alltid. Magen växer som den ska och jag ligger mitt på kurvan. Hjärtljuden idag låg på mellan 140 - 150 och vågen visade lika som sist jag var där. Så jag har inte gått upp mer i vikt, vilket jag är tacksam för. Fast det ändras väl snart.

Hon kände även efter hur bebis låg i magen. Och han/hon ligger nu med huvudet neråt, duktigt! Nu får vi hoppas att den ligger kvar så bara tills det är dags. Annars blir det vändningsförsök i vecka 35. Men det ska vi nog slippa tycker jag.



Måste säga att jag är glad över att jag har haft en så pass bra och lättsam graviditet hittills. Visst, det har varit illamående med en del spyor, halsbränna, lite dåligt med sömn och trötthet.

Men jag känner mig ändå pigg och lite krämpor får man ju räkna med, det är ju ändå en ganska stor påfrestning som kroppen utsätts för när man är gravid. Nu håller jag tummarna för att jag får må lika bra resterande tid av graviditeten också! :)